Ibland kan man undra

Jag blir så trött på mig själv i vissa sitautioner. I dag när jag precis kommit hem efter en lång hemresa och jag var trött och bara ville lägga mig i soffan så upptäcker jag att mobilen är borta. Kommer på en aning för sent att jag glömt den i Herr E:s bil. Springer ut på balkongen och vinkar och fäktar med armarna men han ser mig inte. Han har redan åkt. Och jag som är helt beroende av min mobil och varken har någon annan telefon eller en separat veckarklocka vet nu inte vad jag ska göra. Knackar på hos tre grannar för att be om en telefon och ringa Herr E som kanske inte hunnit så långt på sin hemfärd. Ingen öppnar. Jag springer hem till Lindis med familj och lånar telefonen där. Då har Herr E redan hunnit hem och är absolut inte pigg på att åka tillbaka med mobilen från andra sidan stan där han bor. Går hem igen. Och får sedan sätta mig på tuben och åka till andra sidan stan fram och tillbaka på grund av mitt klantiga jag. Bannar mig själv inombords. Varför vara så klantig? Varför glömmer man bara viktiga saker? Ingen fara skedd men ack så trist att göra denna ointressanta resa på tuben nyss hemkommen från fjällen. Jag blir så trött.


Lovely - en aning tankspridd då och då 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback