Jag bor kvar
Kollade in våningen i mitt drömhus men jag fick dåliga vibbar så det blev inget budande för min del. Man skall helt
enkelt gå efter magkänslan och den sade mej ett fett nej. Likaså tyckte L som va med mej som sällskap att något
inte stämde. Det va inte meningen att jag skulle bo där, punkt slut. De senaste dagarna har jag snarare insett att
jag bor mycket bra och att kag trivs i min bostad. Jag har inget att klaga på utan snarare tvärtom så har jag mycket
att vara tacksam för. Om jag bara kunde få en säkerthetsdörr snart så jag slipper höra grannens hundar som
skäller dagligen i trappan så att det ekar. Ibland e jag så irriterad på dogsen att jag vill öppna min dörr med en
smäll och skrika rakt ut till deras matte och husse att de får försöka ha lite mera pli på deras telingar. Jag e oerhört
tacksam för att det åtminstone inte bor några störande småungad i trappen alla fall som springer runt och skriker.
Nu låter jag som en riktig gammal gnällkärring av värsta sort men hur kul e det på en skala med störande
grannar.? Inte kul alls. Absolut inte kul.
Lovely - diggar lugn och ro