Deppig
Jag e så otroligt beoende av vad det e för väder. Jag e så påverkbar o det stör mej ibland. Men vad göra? Sån e jag. Det senaste e ett häftigt uttryck som jag diggar, att med lite lagom nonchalant uppsyn svara : "Sån e jag" i en diskussion e cool. Som att take it or leave it ,I cant help it, I cant change myself, my personality. Ska börja me det tror jag.
Denna vecka när våren äntligen anlänt till Sthlm så har jag varje morgon varit peppad och full av energi. Så har jag kommit till jobbet och diverse incidenter har genast fått ner mej ordentligt på jorden. Man får inte stanna uppe bland de härliga molnen länge inte. Och jag som varit så trött på det ständiga mörkret o tyckt att det skulle bli så trevligt me sol har ingen aptit på våren längre.
Min absoluta favoritmånad e hösten. Det e så skönt att allt e som det ska efter sommaren och allas uppsplittrande runt olika semestrar etc. Lagom till höstens början återgår allt till det vanliga och livet fortsätter att rulla på. Hösten brukar också ofta bjuda på en rejäl nystart vad gäller kanske nytt jobb,flytt eller studier. Förrut när jag pluggade på universitetet så var ju varje terminsstart speciell men hösten va outstanding. Jag längtade till denna tid varje år,speciellt i slutet av sommaren då jag vart ifrån pluggvärlden en längre tid.
Våren däremot e för mej den svagaste perioden på året och ofta fylld me ångest. Jag skulle likt björnen vilja gå i ide under vinterhalvåret och sedan vakna upp till våren/sommaren utvilad o fräsh. Så skönt det skulle va. Den här perioden e för mej ganska jobbig och seg. Maj däremot då piggnar jag till och blir glad igen. Ok, nu e det inte så allvarligt som jag kanske målar upp det hela men nära på. Jag vill absolut inte klaga, gnälla, sura, deppa men jag gör det ändå. Fast jag gör det me sammanbitna tänder och jag gör det inom mej i mina tankar och funderingar. Jag gör det mest för mej själv, i min ensamhet och när jag promenerar. Jag vet inte riktigt vart jag e på väg och vart jag ska ta vägen men jag vet att hemmet e min borg o här trivs jag bra. Här vill jag stanna, här känner jag mej trygg. Mitt hem e bara mitt, här bestämmer jag och här bor bara jag. Jag e glad och jag älskar livet men vissa stunder kan det bli tungt. Det som känns bra e att jag vet att det e en övergående fas som bara varar t yp en sekund av mitt liv. En sekund av ett liv e inte lång tid men kan kännas som en evighet när den infinner sej. På hösten kan man gömma sej. Gömma sej bakom kläder, bakom gardinen där hemma, inom sitt skal. På våren skall allt plötsligt blottas. Kläderna åker av och det bleka vinterskinnet skall visas. Kroppen skall demonstreras och bör renoveras innan. Allt skall hinnas med innan det e dags för det största provet av dem alla: att visa sej på stranden en sommardag mitt bland främmande människor. Men som varje år klarar man det. Det fungerar och känns naturligt som alla andra år som passerat. Det e så skönt att skriva av sej. Skriva bort mellankolin. Jag har mina anteckningar gjorda på papper med penna, på det gamla viset, det klassiska. Bara skriva på o låta pennan flöda. Rensa ut tankarna och sortera upp dem. Sortera dem i olika fack.
Lovely - skrivaren
Denna vecka när våren äntligen anlänt till Sthlm så har jag varje morgon varit peppad och full av energi. Så har jag kommit till jobbet och diverse incidenter har genast fått ner mej ordentligt på jorden. Man får inte stanna uppe bland de härliga molnen länge inte. Och jag som varit så trött på det ständiga mörkret o tyckt att det skulle bli så trevligt me sol har ingen aptit på våren längre.
Min absoluta favoritmånad e hösten. Det e så skönt att allt e som det ska efter sommaren och allas uppsplittrande runt olika semestrar etc. Lagom till höstens början återgår allt till det vanliga och livet fortsätter att rulla på. Hösten brukar också ofta bjuda på en rejäl nystart vad gäller kanske nytt jobb,flytt eller studier. Förrut när jag pluggade på universitetet så var ju varje terminsstart speciell men hösten va outstanding. Jag längtade till denna tid varje år,speciellt i slutet av sommaren då jag vart ifrån pluggvärlden en längre tid.
Våren däremot e för mej den svagaste perioden på året och ofta fylld me ångest. Jag skulle likt björnen vilja gå i ide under vinterhalvåret och sedan vakna upp till våren/sommaren utvilad o fräsh. Så skönt det skulle va. Den här perioden e för mej ganska jobbig och seg. Maj däremot då piggnar jag till och blir glad igen. Ok, nu e det inte så allvarligt som jag kanske målar upp det hela men nära på. Jag vill absolut inte klaga, gnälla, sura, deppa men jag gör det ändå. Fast jag gör det me sammanbitna tänder och jag gör det inom mej i mina tankar och funderingar. Jag gör det mest för mej själv, i min ensamhet och när jag promenerar. Jag vet inte riktigt vart jag e på väg och vart jag ska ta vägen men jag vet att hemmet e min borg o här trivs jag bra. Här vill jag stanna, här känner jag mej trygg. Mitt hem e bara mitt, här bestämmer jag och här bor bara jag. Jag e glad och jag älskar livet men vissa stunder kan det bli tungt. Det som känns bra e att jag vet att det e en övergående fas som bara varar t yp en sekund av mitt liv. En sekund av ett liv e inte lång tid men kan kännas som en evighet när den infinner sej. På hösten kan man gömma sej. Gömma sej bakom kläder, bakom gardinen där hemma, inom sitt skal. På våren skall allt plötsligt blottas. Kläderna åker av och det bleka vinterskinnet skall visas. Kroppen skall demonstreras och bör renoveras innan. Allt skall hinnas med innan det e dags för det största provet av dem alla: att visa sej på stranden en sommardag mitt bland främmande människor. Men som varje år klarar man det. Det fungerar och känns naturligt som alla andra år som passerat. Det e så skönt att skriva av sej. Skriva bort mellankolin. Jag har mina anteckningar gjorda på papper med penna, på det gamla viset, det klassiska. Bara skriva på o låta pennan flöda. Rensa ut tankarna och sortera upp dem. Sortera dem i olika fack.
Lovely - skrivaren
Kommentarer
Trackback