Mobbning och sånt
I Barcelona blev jag sjukt mobbad av mitt ressällskap på grund av en detalj som min dialekt. De har hakat upp sig på hur jag i bland uttalar bokstaven ö. Det är ok. Jag bjuder på de. Mina vänner är inte elaka, bara lite retsamma. Men jag är van vid detta. Att bli uppretad. Eftersom jag är så tacksam att reta för att jag så snabbt blir sur så får jag väl skylla mig själv.
Så här kan det gå till:
Malle tvingar mig att säga en mening. Den kan gå så här: " På söndagar gillar jag att dricka kaffe med mjölk och läsa böcker." Hon hittar på en mening och sedan ska jag säga den. Men oftast blir det så mycket garv emellan att det inte går så bra för mig att säga meningen. Det blir mer så här:
" På söndagar HAHAHHAHHAHAH , på söndagar gillarrrr HAHAHAHAHAH giii HAHAHA gillar jag att , att, att HAHAHHHAHAA dricka kaffe med mjöö HAHAHAHAHA." Och så fortsätter det så i all evighet tills jag inte orkar med mitt uppdrag längre utan börjar prata om annat. Jag måste liksom vara listig och komma ur det hela med ett nytt samtalsämne. Och det brukar gå bra. Faktiskt.
Lovely - dialektsmobbad
Så här kan det gå till:
Malle tvingar mig att säga en mening. Den kan gå så här: " På söndagar gillar jag att dricka kaffe med mjölk och läsa böcker." Hon hittar på en mening och sedan ska jag säga den. Men oftast blir det så mycket garv emellan att det inte går så bra för mig att säga meningen. Det blir mer så här:
" På söndagar HAHAHHAHHAHAH , på söndagar gillarrrr HAHAHAHAHAH giii HAHAHA gillar jag att , att, att HAHAHHHAHAA dricka kaffe med mjöö HAHAHAHAHA." Och så fortsätter det så i all evighet tills jag inte orkar med mitt uppdrag längre utan börjar prata om annat. Jag måste liksom vara listig och komma ur det hela med ett nytt samtalsämne. Och det brukar gå bra. Faktiskt.
Lovely - dialektsmobbad
Kommentarer
Trackback