alovelylife - its all about pink

Det finns ju en hel del folk som bloggar i detta avlånga land. Jag undrar om det e ett fenomen just för vårt land?

Jag kan nämligen inte tänka mej att man i ett land som tex Spanien sitter inne i sina bostäder på kvällarna och

bloggar i sin ensamhet. För det e ju en ensamsyssla, alltså något som man gör ensam och inte något socialt.

Annars kan man ju säga att det e indierkt socialt eftersom man gör det ensam men delar med sej till andra. Det e

ju mycket därför man skriver eller? För att roa och berätta för andra om sitt liv och dess innehåll.

Själv läser jag andras bloggar var dag. Jag har mina favvosar bland mina vänner som bloggar och så surfar jag

runt på andras också, andra som jag inte känner. Eller som jag kan tycka mej känna efter att ha följt deras liv

under en längre period. Men för det skulle jag inte hälsa på dem ifall jag stötte på dem ute på stan eller

någonannan stans. En av mina favoriter e såklart  kära Alex Schulmans blogg. Han e så cool på ett roligt sätt. Så

härligt sarkastisk och underbar. Klankar ner på allt och alla när han känner för det. Fattar varför han har en halv

miljon läsare i veckan. Fattar verkligen varför. Undrar ifall det e så kul att ha så många läsare...Det kanske snarare

blir mest press och stress att underhålla alla dessa människor var dag med nya och fräcka inlägg. För jag antar

att läsarna vill ha mer och mer av hans texter och då kan han inte slappna av. Å andra sidan vill jag det också av de
bloggar jag läser. Det e skittråkigt att gå in var dag på en blogg och upptäcka att den inte e uppdaterad på över en

vecka. Så tråkigt. Verkligen. Så jag ska aldrig svika mina läsare igen. Men å andra sidan så betyder oftast min

frånvaro från bloggen att jag har ett underbart liv just för tillfället och befinner mej mestadels utanför mitt hem och e
road av något särskilt som jag sedan kan skriva om på bloggen. Så tillfällig frånvaro= fler intressanta blogginlägg.


Lovely - diggar Alex