alovelylife - its all about pink

Nu har det hänt igen. En del tjejer/kvinnor pratar så mycket att det känns som att få skav i öronen av alla ord som trängs in i hörselgången. Blablablablablablablabla....i det oändliga. Förstår inte folk att det som räknas är VAD som sägs och inte HUR mycket som väller ut ur en mun. Det spelar ingen roll hur många ord och meningar per minut som hörs. Det som gäller om man vill få andra att lyssna på en eller göra sin röst hörd det är helt enkelt att säga något vettigt och låta andra hinna ta in vad som sägs. Det kan vara bra med en paus också mitt i. En konstpaus fungerar ypperligt bra. Den behöver inte vara lång. Snarare kort. Huvudsaken är att den är en av ingredienserna i ett samtal eller tal. Allt blir så mycket trevligare då. Och så mycket bättre. Istället för detta blajande som gör mig fullständigt irriterad. Och jag sitter där och försöker att inte lyssna allt för mycket på allt blajande. För jag vill inte ha sår i mina öron. Vilket det känns som att jag har fått ett antal gånger.och snart går de väl inte att läka. Såren alltså. Det jag inte kan fatta är själva poängen med detta tramsande och blajande in absurdum. Vad skall det vara till för? Vad är nyttan? Handlar det om att gilla att höra sin röst?Handlar det om osäkerhet. En del osäkra människor kan förbli tysta medan andra gör tvärtom och kan inte sluta snacka när de är nervösa. Hur som helst så blir jag irriterad av allt detta men nu ska jag inte låta det gå ut över min dag.

På återseende

Lovely - klarar inte av tjat och onödigt blaj