Snurrig dag på jobbet
Min morgon började jättebra. Jag vaknade någorlunda utvilad efter alldeles för få timmars sömn men dock goda sådana. Jag som e så envis hade ju bestämt mej för att ut o gå på morgonen och har jag bestämt mej för något till 100% så blir det så också. Så jag drog mej upp, på med träningskläder, upp me håret i en klämma och så en stor kopp kaffe. Redo för en timme ute i friska luften. Tyvärr så krånglade min gamla mp3 spelare mer än någonsin så det gick knappt att lyssna på den. Något som e glappt, lika bra att kassera den nu på allvar och köpa ny. Kom iväg på min runda och va glad och inte ett dugg stressad.
Senare på t-banan på g till jobbet råkade jag ut för en suspekt man som talade rakt ut för sej själv på något asiatiskt språk som jag gissar va kinesiska. Och jag som absolut imte kan hålla mej för skratt i liknande situationer började frusta bakom min Metro. Han slutade inte! Jag höll på att krevera av garv men ändå kunde jag ju inte va oförskämd och skratta högt så jag fick ju liksom hålla inne själva skrattet och då började tårarana att rinna istället. Jag såg mej om i vagnen där jag satt men ingen verkade reagera. Ändå e man ju som boendes i Sthlm van vid allehanda dårar och människor me avvikande beteende men detta tog alla pris hittills. My god! Jag som har många konstiga kunder på jobbet varje vecka har inte varit med om liknade innan. Han va först tyst och jag tog ingen notis till honom när jag klev på vid min station men sedan helt plötsligt började den lille, mycket bleke mannen att prata och prata och prata på detta språk som att han snackade me någon som satt mittemot men grejen va den att det fanns ju ingen person där. Jag va tvungen att messa till Ange och förklara och kunde då samtidigt släppa ut lite skratt som bubblade i bröstet så de runt omkring kanske trodde att jag skrattade åt mitt sms.
När jag skulle kliva av fick jag svar från Ange så min mobil pep till. Då härmade mannen ljudet och sa: "PIP!!" jättehögt men han fortsatte att stirra rakt framför sej. Jag rusade ut ur vagnen och kunde äntligen få utlopp för en skrattattack. Detta va vad som hände på g till jobbet. En vanlig måndag.
När jag kom fram till jobbet så va jag på jättebra humör och skuttade glatt in i lunchrummet för att lämna min matlåda i kylskåpet. Där satt hela min avdelning och hade möte......Jag stelnade till och blev helt ställd. Vi hade besök av en representant från Lóréal och detta hade ingen sagt till mej. Så nu har jag missat en hel kurs me mitt favvomärke. Irriterande!!! Jag blev riktigt sur och frågan kvarstår vad som hände me kommunikationen kring detta möte. Vem som skulle sagt till vem osv. Hela dagen fortsatte på samma snurriga sätt och jag va både sur o besviken mest hela tiden men nu har det gått över och det har hänt värre saker. Som sagt : kommunikation och information e så viktigt. Utan detta funkar ingenting. Dock fick vi alla en hel påse var med nya produkter att testa hemma så jag gick hem me ett stort leende på läpparna till slut. Har nu två mya maskaror, en ögoncreme,ögonskugga, foundation och mycket mera som ett härligt tillskott i den redan stora sminkväskan. Slutet gott, allting gott.
Lovely - sminkfantasten
Senare på t-banan på g till jobbet råkade jag ut för en suspekt man som talade rakt ut för sej själv på något asiatiskt språk som jag gissar va kinesiska. Och jag som absolut imte kan hålla mej för skratt i liknande situationer började frusta bakom min Metro. Han slutade inte! Jag höll på att krevera av garv men ändå kunde jag ju inte va oförskämd och skratta högt så jag fick ju liksom hålla inne själva skrattet och då började tårarana att rinna istället. Jag såg mej om i vagnen där jag satt men ingen verkade reagera. Ändå e man ju som boendes i Sthlm van vid allehanda dårar och människor me avvikande beteende men detta tog alla pris hittills. My god! Jag som har många konstiga kunder på jobbet varje vecka har inte varit med om liknade innan. Han va först tyst och jag tog ingen notis till honom när jag klev på vid min station men sedan helt plötsligt började den lille, mycket bleke mannen att prata och prata och prata på detta språk som att han snackade me någon som satt mittemot men grejen va den att det fanns ju ingen person där. Jag va tvungen att messa till Ange och förklara och kunde då samtidigt släppa ut lite skratt som bubblade i bröstet så de runt omkring kanske trodde att jag skrattade åt mitt sms.
När jag skulle kliva av fick jag svar från Ange så min mobil pep till. Då härmade mannen ljudet och sa: "PIP!!" jättehögt men han fortsatte att stirra rakt framför sej. Jag rusade ut ur vagnen och kunde äntligen få utlopp för en skrattattack. Detta va vad som hände på g till jobbet. En vanlig måndag.
När jag kom fram till jobbet så va jag på jättebra humör och skuttade glatt in i lunchrummet för att lämna min matlåda i kylskåpet. Där satt hela min avdelning och hade möte......Jag stelnade till och blev helt ställd. Vi hade besök av en representant från Lóréal och detta hade ingen sagt till mej. Så nu har jag missat en hel kurs me mitt favvomärke. Irriterande!!! Jag blev riktigt sur och frågan kvarstår vad som hände me kommunikationen kring detta möte. Vem som skulle sagt till vem osv. Hela dagen fortsatte på samma snurriga sätt och jag va både sur o besviken mest hela tiden men nu har det gått över och det har hänt värre saker. Som sagt : kommunikation och information e så viktigt. Utan detta funkar ingenting. Dock fick vi alla en hel påse var med nya produkter att testa hemma så jag gick hem me ett stort leende på läpparna till slut. Har nu två mya maskaror, en ögoncreme,ögonskugga, foundation och mycket mera som ett härligt tillskott i den redan stora sminkväskan. Slutet gott, allting gott.
Lovely - sminkfantasten
Kommentarer
Trackback