alovelylife - its all about pink

Den titeln med Brittan passar enormt bra in på mitt inlägg. Det handlar om att jag kan va i mina egna tankar i bland och också bli förvirrad och lite disträ. Detta kan i balnd drabba mig när jag åker kommunalt. Det spelar ingen roll vart jag ska eller vilken tid på dygnet det är. Jag åker fel i tunnelbanan. Inte ofta men det börjar hända allt mer. Lite oroväckande. Lite galet. Vad tänker jag på egentligen? Har roat många på jobbet med mina redogörelser för vart jag hamnat en morgon på väg till jobbet. I morse lyckades jag igen. Nu börjar det nästan bli en vana. Men även jag som är skärpt och fokuserad och har koll på läget kan göra misstaget att inte gå av i tid. För det beror inte på att jag inte hittar eller känner till stationerna. Det handlar om att jag missar att gå av och upptäcker det lagom när tåget precis passerat nästa station så att jag får gå av och åka tillbaka. Detta inlägg ägnar jag till My och hoppas att hon i läsandets stund skrattar högt i kontorslandskapet. Det har hon berättat för mig. Att hon läser mina inlägg regelbundet. Och det ska hon ha en eloge för! Hamnade i Gamla Stan i dag fast jag skulle av i Slussen. Har inget att skylla på förrutom att jag va helt inne i min morgonläsning och att jag hade hög volym på min mp3. Jag hörde helt enkelt inte den automatiska rösten som ropar ut vart man befinner sig och jag tittade heller inte ut. När jag väl åkte åt rätt håll igen så va jag mycket på det klara med var jag befann mig. För trots min förvirring så åker jag inte fel flera gånger per dag. Bara max en....Ok, My skratta nu!


Lovely - felåkarn