alovelylife - its all about pink

Vi tjejer/kvinnor har väl alla en romantisk sida av oss som antingen e fullt aktiverad eller ligger latent i kroppen. Ibland blir jag så trött på mej själv o ibland även på mina väninnor när det gäller just detta flicktänkande. Att tänka romantiskt i ett enda stort rosa skimmer, att grubbla i en evighet och analysera vad en man nyligen sagt/gjort/skrivit i  ett sms eller mail etc etc. Listan kan göras lång. Nu menar jag absolut inte att vi inte har annat vettigare att tänka på, så e inte fallet. Jag menar bara att vi e extremt tänkande varelser som kan göra flera saker samtidigt o ändå grubbla o tänka utan stopp.Ibland önskar jag att jag inte tänkte så mycket men då skulle jag säkert inte må så bra. Och bra mår jag, säkert mycket tack vare min ventilation genom skrivande här och i mina andra privata anteckningar som ingen får läsa, ventilation me mamma, min syster och alla vänner.

För det finns något som männen missar i sitt liv och det e ältandet me en riktigt bra vän över telefon eller en flaska vin när behovet att få babbla av sej trycker på. Någon att bolla funderingar o problem med o få tips och nya idéer och infallsvinklar gällande den givna situationen eller problemet. Sedan när ältandet e över känns situationen genast mycket klarare och lättare att greppa o överblicka o man kan gå vidare o må bra igen. Visst det finna ju män som snackar me varandra men oftast e det väl flickvännen eller fun som de tyr sej till o gäller funderingarna just dem så har de ju ingen att vända sej till.
Enligt statistiken inom psykologins värld så klarar en man en skiljsmässa eller separation sämre än en kvinna just för att man inte pratar ut om sina problem och hur just han upplever situationen. Eftersom han brukar tala med sin partner o partnern inte har den funktionen längre så blir situationen svårare för honom. Inte så konstigt då att många män blir så destruktiva när de blir singlar igen! Nää istället för att öppna sitt hjärta o tala ut så ska det supas/knarkas/köra bil eller bike i alldeles för hög hastighet eller hoppa in i första bästa relation för att de känner sej så ensamma. Allt för att va så utagerande o destruktiv som möjligt. Sedan finns ju klassikern: Att gå in i grottan och sitta där o muppa sej en period gärna ihop me alkohol o musik så det blir ännu mera dramatiskt. Sitta där i sin ensamhet o tycka synd om sej själv i en lång period o vägra gå vidare eller tala me någon. Som att problemen skulle lösa sej själva. Det man inte talar om finns inte ......Nja, låter inte sunt någonstans. Hellre ringer jag till mamma och bölar en stund och lyssnar till hennes varma moderliga stämma tills allt känns bättre.

Lovely - föredrar tjejbabbel framför grottisolering